ouzzo

nä, jag är ju en sån där som får skatta mig lycklig över min graviditet..

hade ett rätt normalt mått på lilla magen, slutade på 33cm i vecka 35, sen han jag faktiskt inte få en till "check" innan Amanda kom=) rätt stort mått med tanke på hur liten magen faktiskt var=)

Inga bristningar och har inte kvar det minsta lilla hud på magen som blivit slappt efter graviditeten.. det sa liksom "slurp" och så var det som vanligt..

 

Haha, nä inte riktigt så, men drygt 3 månader efter kan jag ärligt säga att ärret inte alls känns mer, magen är exakt som förr.. hann bli lite orolig att ärret skulle ha den där "obehagskänslan" föralltid.. inte att det gjorde ont men det var på nått sätt obehagligt att ta på sig byxor exempelvis!

Nu gick jag ju upp förvånansvärt lite, och det kan jag också med handen på hjärtat säga var otroligt jobbigt.. det fanns absolut en oro att mitt barn inte fick den näring den skulle, men eftersom alla mått, hjärtljud och prover alltid var på tipp topp var det nog mest jag som nojjade mig över den lilla viktökningen=) Nu i efterhand kan jag känna att det var jättebra, och framförallt med min skada som säkerligen inte uppskattat en allt för kraftig viktöknig.

Jag minns innan jag blev gravid hur jag läste runt på en massa gravid- och mammabloggar och vissa som bara gick upp 5-7kg tänbkte jag direkt "dom har ju svält sig själva.. så tragiskt att inte kunna acceptera att man faktiskt går upp i vikt när man är gravid!!"

Men, nu vet jag att det inte var så självklart.. jag har inte kunnat påverka min viktökning alls.. jag gjorde allt för att äta ordentligt och minns att jag till och med brukade trycka extra mycket vatten precis innan MVC för att jag hatade att se vågen gå upp så lite.. jag åt 5 mål mat per dag, en vanligt person hade med all sannolikhet gått upp rätt rejält men inte jag.. nää, och när Amanda väl var ute visade vikten på minusresultat direkt. Jag frågade på MVC under återbesöket VARFÖR det kunde bli så, och fick till svar att vi alla är olika och kroppen reagerar olika på en graviditet. Det vanliga är att hormonerna gör att kroppen tar upp mer mat, min kropp reagerade exakt tvärtom och det bidrog att den i slutet av graviditeten faktiskt "åt upp mig lite".. Det handlade ju inte om några stora mängder som försvann från min kropp men ändå.. tänk så olika vi alla fungerar!

 

Tog ju som sagt inga medvetna gravidbilder.. jag vet inte.. men det är inte sån jag är helt enkelt.. men hittade ändå några kort.. på lilla magen.. dock omedvetet tagna..

men här bjuder jag på ett från Florida.. i v17! Det e jag och mina polare "albatrossarna"=)