ouzzo

Måndagen den 4/6 insåg jag att det nog var ganska nära, en liten bit av den där berömda slemproppen gick nämligen. Med Amanda gick den en 2-3 dagar före hon kom så hade en viss föraning om än jag hoppades det inget skulle betyda. I övrigt mådde jag bra. Var på hockey på kvällen i Luleå och på tisdagen lunchade jag ute med mamma. När vi kom hem från lunchen gick resten av proppen (ja jag tog för givet de var resten då de var rätt mkt som kom ut hahaha). Hoppades innerligt att de skulle dröja till torsdag innan nått hände (hade planerat snitt torsdag den 7/4) , men efter middagen på tisdagen fick jag rätt mkt förvärkar.. tog en varm dusch vilket resulterade i att dom försvann. Vi funderade fram o tillbaka om Amanda skulle sova hos mormor och morfar men när klockan var 21 och inga förvärkar synts till på några timmar så bestämde vi oss för att vi alla skulle sova hemma. Var rätt trött så gick och sov redan vid 22.30. Vaknade strax efter midnatt och gick på toa. Inga känningar, och kroppen kändes precis som vanligt (förutom en jättemage då=) Drog en liten lättad suck och kände att ”fan ett dygn till sen är vi ju i hamn!!”

Somnade om och vaknade 02.05 av en värk! Satte mig upp, slet tag i telefonen och tog tiden fram till nästa. 6-7 min.. ringde förlossningen som ville ha in mig så vi lindade bara in Amanda i en filt, tog simba under armen och förlossningsväskan var redan i bilen, så hyffsat redo får man säga att vi var! Ringde mamma och sa ”vi måste in nu, Amanda kommer till er om 5 minuter!” så lämnade vi av henne och började köra. När vi kom till norrabyn tyckte jag att de kom värkar väl tätt.. och mkt riktigt, på bara 25 minuter hade de gått från 6-7 till 3 min mellan. Vädret var katastrofalt dåligt, de snöade och var spårigt så trots Niklas körvana låg vi aldrig snabbare än typ 110… kände mig däremot mkt lugnare än med Amanda. Messade med syrran och med mamma under bilfärden och nöp sönder Niklas högra hand vid varje värk:p

Framme i Sunderbyn tog vi en rullstol och så rullade vi in till förlossningen. En jättegullig barnmorska mötte upp och vi fick ett rum direkt. Sen sa hon bara ”med tanke på din förra förlossning så ska jag börja med att kolla hur öppen du är innan vi lägger CTG.” Obehagligt som fan men var inte så många cm öppen, tappen var utplånad och barnmorskan höll kvar handen under en värk för att känna kraften i den ”Oj,oj.. du de var bra tryck i den där värken!” Joooo tack jag vet tänkte jag bara! Sen la hon en CTG vilket visade fina hjärtslag på bebisen och ett kraftigt värkarbete med 4 värkar på 10 minuters intervaller! Barnmorskan berättade att hon skulle prata med sin överläkare och se vad vi skulle hitta på med mig. Klockan var nu alltså vid 03.45.

Vid 04.00 kom bm tillbaka, berättade att de skulle försöka stoppa upp värkarbetet i och med att jag var så pass lite öppen. Fick bricanyl, och så förberedde hon även med pvk i handen och kateter. Värkarna avtog något, från 4 på 10 min till 2 på 10 min så mellan 04-06 låg jag i en säng och funderade på livet=) sen tog värkarna fart igen och kom upp i samma som tidigare. Hann inte ens plinga så kom bm in och sa att ”hörrudu de här går nog inte att stoppa upp så länge till!” Fick mer bricanyl vid 06.30 och fick då även veta att jag var anmäld till operation och låg som nr 1 i kön! De innebar att mellan kl 08-09.30 skulle jag få komma till op om inget väldigt akut inträffade under tiden. Var långsamma minuter men där vid 09.15 kom så vår bm in och sa att ”Nu är det dags!!” Rullades in på op och möttes av fantastiskt glada och trevliga opsjuksköterskor, läkare, narkosjuksköterskor och narkosläkaren! Kan bara säga att de var de mest fantastiska team jag haft! Och trots att detta klassas som ett sk akut snitt så blev de ändå så planerat de gick att få! Allt gick lugnt till, EDAn kändes knappt och alla pratade så lugnt och tydligt. Var en så mkt ”bättre” upplevelse än med A då allt gick så otroligt mkt fortare. Inte för att dom var dåliga eller otrevliga men de var en helt annan uppståndelse och även mer folk då hon föddes lite väl tidigt!

Fick en hel del både blodtryckhöjande och pulshöjande mediciner under operationen för jag e ju rätt låg av mig:)

Sen kände jag de där välbekanta trycket högt upp på magen samtidigt som det slets och drogs i mig och sen kom det ett litet skrik!!! Barnmorskan kom runt hörnet och visade upp vår lilla dotter och sen fick Niklas gå iväg och mäta, väga, klippa navelsträngen och klä på! Så kom dom tillbaka med en liten rund och go tjej på 49cm och prick 3500gr. Ett huvudmått på 35 cm! Klar och redo för världen, vår älskade lilla Tyra Saga Linnea Karlsson!

Tog säkert 30 min att sy ihop mig och sen blev de postop 2 timmar innan vi fick komma till BB!

Fantastisk upplevelse och precis som med A hade/har jag inte haft problem kring ärret eller speciellt mkt smärta. Alvedon och ipren är de enda jag ätit och operationsläkaren kom in dagen efter och sa att ärret såg fantastiskt fint ut och att de var lätt att sy ihop med lite ärrvävnad! Att skaffa ett barn nr 3 var absolut inga problem! Det känns bra och veta om än jag just nu kanske känner mig nöjd med 2=) Men har ju alltid varit öppen för 3 barn så framtiden får väl utvisa det=)

den här bebisbubblan, den här mysiga känslan av att ligga i soffan, glo på lets dance med en bebis sovandes som en liten groda på en, den känslan är helt obeskrivlig.